Onsdag 19 juni 2019

Västerbottningen

100 år med kvinnors rösträtt

För precis 100 år sedan, närmare bestämt den 24 maj 1919, beslutade riksdagen om ”allmän och lika rösträtt för män och kvinnor”. Året 1919 är därmed ett viktigt år i Sveriges demokratihistoria.

Länet · Published maj 24, 2019 at 08:15

En allmän och lika rösträtt ses i Sverige i dag som en självklarhet. Men att införa kvinnlig rösträtt var långt ifrån självklart när det begav sig.

Innan 1919 hängde rösträtte ihop med hur mycket skatt man betalade. Den som var rik och därmed betalade mycket i skatt hade flera röster i valet samtidigt som den fattige inte fick rösta alls.

Dessutom hängde rösträtten ihop med könet. Endast män – som betalat tillräckligt mycket i skatt – fick rösta.

Först 1909 utvidgades rösträtten för att gälla fler män. Kvinnorna fick vänta i ytterligare tio års tid. Lite anmärkningsvärt var att ogifta och myndiga kvinnor som hade tillräckligt mycket pengar kunde rösta i kommunala val redan 1862.

Men så fort en kvinna gifte sig blev hon omyndig och förlorade därmed sin rösträtt.

Redan 1884 skrevs den första motionen i riksdagen om kvinnlig rösträtt, då av läraren och politikern Fredrik Theodor Borg. Få stödde förslaget. Istället dröjde det fram till 1900 innan kampen för kvinnlig rösträtt startade på allvar.

1902 grundades Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR), en organisation som arbetade för att kräva kvinnors rösträtt.

I den samlades politiskt aktiva kvinnor från alla kanter, enbart kvinnor fick bli medlemmar och bland de namnkända fanns bland andra Lydia Wahlström och Elin Wägner. Genom föreningen jobbades det med intensivt påverkansarbete genom fördrag, brev till kungen, flygblad och inte minst namninsamling.

1911 stod föreningen som värd för den internationella kvinnorösträttsrörelsens sjätte kongress och hade som mest 17 000 medlemmar och år 1913 lyckades de samla in 350 000 namnunderskrifter för kvinnlig rösträtt. De svenska rösträttskvinnorna blev i sin samtid omtalade för sin organisationsapparat inom den internationella rösträttsrörelsen. Genom sin organisatoriska infrastruktur kunde man nämligen ägna sig åt medborgarutbildning i stor skala, vilket var mycket betydelsefullt under demokratiseringsprocessen utifrån att rösträttsreglerna och valproceduren var omständiga och krångliga i början av 1900-talet.

Den organiserade rösträttskampen började i Sverige nästan ett halvt sekel senare än i andra länder, som England och USA, och pågick under kortare tid.

Den dominerande frågan för kvinnorörelse kring förra sekelskiftet var rösträtten. Inte förrän 1919, som sista land i Norden, skulle beslutet komma från Sveriges riksdag att kvinnor skulle få rösta i allmänna val. Samtidigt en grundläggande förutsättning för demokrati och medborgarskap.

Om kvinnlig rösträtt

  • Kvinnlig rösträtt innebär att kvinnor enligt lag tillåts rösta vid myndig ålder.
  • Sverige kan sägas vara den första självständiga nation i världen som för en tid införde kvinnlig rösträtt på nationell nivå, då kvinnor liksom män hade villkorlig rösträtt under frihetstiden 1718-1772.
  • Suffragetterna, (latinets suffragium – röst vid val) var ett ej formellt namn på en del av rörelsen för kvinnors rösträtt, tydligast i Storbritannien. Suffragetterna arbetade mer offensivt än tidigare rörelser, bland annat genom offentliga aktioner och med det som i dag kallas civil olydnad.
  • Den första motionen i Sveriges riksdag om kvinnlig rösträtt till andra kammaren kom redan 1884, men fick svagt stöd.
  • Den verkliga kampen för kvinnlig rösträtt i Sverige startades kring år 1900 och 1903 bildades Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt, LKPR. Den var exklusiv för kvinnliga medlemmar och organiserade kvinnor från hela det politiska spektrumet. Som mest hade föreningen 17 000 medlemmar.
  • 1913 lyckades LKPR i en stor masspetition samla in 350 000 namnunderskrifter för kvinnlig rösträtt.
  • År 1917, till följd av hungersnöd i Sverige, förlorade högern i andrakammarvalet 1917. Därmed blev det en majoritet av liberaler och socialdemokrater som var för kvinnlig rösträtt och även för lika rösträtt oavsett lön.
  • Ett förslag om lika och allmän rösträtt fälldes i den högerdominerade förstakammaren våren 1917, men sedan ändra man sig och röstade den 17:e december 1818 för att införa lika och allmän rösträtt – även för kvinnor – i till att börja med svenska kommunval.
  • Genom ett ytterligare beslut den 24:e maj 1919, följt av en grundlagsändring 1921, kunde lika och allmän rösträtt för kvinnor införas även för val till riksdagens andra kammare. Därmed var andrakammarvalet i Sverige 1921 det första valet till andra kammaren där kvinnor deltog.
  • Resultatet av kampen syntes när fem kvinnor valdes in i riksdagen. Det var Kerstin Hesselgren, Elisabeth Tamm, Bertha Wellin, Agda Östlund och Nelly Thüring.
  • Konventionen om kvinnors politiska rättigheter godkändes av FN:s generalförsamling den 20:e december 1952 och antogs den 31:a mars 1953. Syftet med konventionen är att stadfästa en grundläggande standard för kvinnors politiska rättigheter.
  • De tre första artiklarna i konventionen ger kvinnor rösträtt, rätten att ställa upp i val och rätten till att ha offentliga ämbeten. Alla paragraferna, 1 till 3, avslutas med ”alla på lika villkor med män, utan någon diskriminering”.

1884

skrevs den första motionen i riksdagen om kvinnlig rösträtt, då av läraren och politikern Fredrik Theodor Borg.

Kommunstyrelsen: Äldreboenden blir kvar

Nordmaling På måndagens kommunstyrelsemöte i Nordmaling föreslogs stora neddragningar. Men äldreboendena Juliagården i Norrfors och Tobiasgården i Gräsmyr blir kvar.