Tisdag 20 augusti 2019

Västerbottningen

På jakt efter Poas ställe i skogen

Somliga böcker har en förmåga att fängsla läsaren så mycket att man vill veta mer. Linnéa Fjällstedts levnadsskildring "Poas söner" från 1986 är en sådan bok – om den utfattiga familjen som under ett decennium levde i kojan vid Storberget. Att hitta platsen som skildras i boken blir ett måste.

LYCKSELE · Published apr 20, 2019 at 07:20

Solen bryter fram bakom molnen lagom till att jag kommer fram till stigen som leder till Poas ställe. Då har jag redan flera gånger tänkt att jag nog kört för långt eller att jag måste ha valt fel bland alla skogsbilvägar.

Men nej, här finns en gammal skylt som upplyser om Storbergskojan och Poas familj. Jag är framme. 

Boken ”Poas söner” är Vilhelminaförfattaren Linnéa Fjällstedts sjunde. Liksom hennes andra romaner bygger även denna bok på verkliga händelser.

Genom intervjuer med de vuxna sönerna Axel och Johan Hamberg har Linnéa Fjällstedt skrivit en stark berättelse om familjens öde och kamp för överlevnad i vildmarken utanför Lycksele mellan 1920-1940. 

Familjen, som består av fadern Johannes ”Poas” Nilsson, modern Augusta Hamberg samt sönerna Axel, Johan och Hjalmar får i bokens början beskedet att de måste lämna hemmet i bagarstugan vid torpet Genberg. Orsaken till det är inte helt klarlagd, men klart är att den redan mycket fattiga familjen kommer att bli hemlös. 

Poas, som beskrivs som segare än en fjällbjörk, tar då beslutet att familjen ska flytta ut i skogen vid Storberget, där han bygger en koja. Kojan har från början bara tre väggar, men får en fjärde. Den yngste sonen utackorderas för att slippa flytten till skogen. 

Som om inte det var nog är Poas gammal, 72 år när flytten sker. Frun Augusta är betydligt yngre men söndervärkt av sviterna efter engelska sjukan. Den redan fattiga tillvaron blir än fattigare och under bokens gång kämpar familjen både mot svält, löss och kyla. 

”Poas söner” är både gripande, sorglig och stark. Det är svårt att med dagens mått föreställa sig hur familjen levde. Därför känns det som ett måste att besöka platsen. 

Jag får en bra beskrivning, med en handritad karta, av Lyckselebon Margareta Isaksson. Jag får också veta att man kan ta sig till Poas ställe på två sätt, via en längre vandring genom skogen eller genom att nästan köra ända fram till platsen.

Jag väljer att ta bilen. Efter några funderingar om jag kört för långt kommer jag fram till stigens början, där man kan parkera. Stigen är förvånansvärd bred och enkel att gå.

Efter en stund öppnar skogen upp sig och jag ser tallmon, Poas ställe.

Någon har märkt ut var byggnaderna låg, koja, stuga, fähus och ladugård. Av trä finns det knappt några spår. Det mesta har förmultnat och återgått till jorden. Vissa redskap och kokkärl finns kvar. 

Det går ett stilla sus över tallmon och den angränsande myren. Det enda som hörs är storspovens pipande. Mina tankar går till familjens kamp och umbäranden. 

Jag kan både varmt rekommendera boken, för den som inte läst den, och ett besök till Poas ställe, på tallmon vid Storberget.

Linnéa Fjällstedt

  • Föddes den 4 september 1926 i Vilhelmina församling.
  • Hon debuterade som romanförfattare 1975 och har i övrigt verkat som forskare, föreläsare, träsnidare och konstnär.
  • Linnéa skrev 15 böcker under sin livstid. 
  • Hon gick bort den 15 juni 2015, i en ålder av 88 år.

Kommunen är indragen i tvist

Brån Sedan måndag förra veckan ligger ett stor hög av jord och gödsel framför en av kommunens pumpstationer i Brån. Bakom tippningen av högen ligger en tvist mellan Vännäs kommun och markägaren.