Söndag 20 september 2020

Västerbottningen

Så sparar du ryggen i landet, del 1

I Joeström bor Jarl Folkesson och han har här skrivit en hel del historik kring potatisodling i inlandet och hur han själv kommit fram till en metod att odla potatis som spar ryggen, men ger utmärkt skörd.
Detta är del 1 av 2.

JOESTRÖM · Published aug 5, 2020 at 11:15

Här en beskrivning av pärodlingsmetoden som det tog mig bara 70 år att finna. I första delen ska vi gå igenom pärsåttningen, i del två handlar om upptagningen. Husbehovsodlingen av potatis har nu blivit den nyutvecklade metmask- och ryggontvänliga pärodlingsmetoden.

Potatishistorien vittnar om potatisodlingens långsamma genomslag i Västerbotten under 1800-talet. De tidigare försöken att kolonisera de innersta delarna och fjälldalarna i länets inland misslyckades på grund av att fungerande ”stapellivsmedel” saknats. Kornets mognad var normalt högst osannolik i de innersta delarna av länet. 

När potatisodlingen blev en reell möjlighet förändrades försörjningsläget. Potatisens ursprungliga och naturliga växtområde är Sydamerikas högländer. Någonstans har det redovisats att 12 grader skulle vara den ursprungliga potatisens bästa odlingstemperatur.

Potatisens betydelse är också uppenbar när man ser dess plats i nybyggarnas matkultur. Mjölet drygades ut med potatis vid bakning och kärleken till potatispalten råder än i denna dag. Omvittnat är även att när en nybyggarfamilj första våren kom till sitt utsynade nybygge så var det första man gjorde att spada upp ett potatisland.

Man ser även att de första nybyggarbostäderna gärna uppfördes där potatislanden fanns. På grund av frostrisken låg potatislanden antingen högt uppe i en brant södersluttning, långt ifrån myrdragens kalluftsras, eller i en backe som gick ända ner till sjöstranden, där värmen från det under sommaren uppvärmda sjövattnet höll frosten borta.

En nödvändighetsåtgärd på nybygget var också att gräva en jordkällare som garanterade ofrusna potatisar, inte minst till nästa års livsviktiga utsäde. Man brukade säga att om potatisskörden var usel så kunde nybyggarna sova om nätterna om man åtminstone fick till nästa års utsäde.

Den klassiska nybyggarmetoden att odla potatis innebar att vallbrottet gjordes med spade och torvorna spadades sönder så det blev möjligt att med hacka göra sättraden och sedan kupa jorden över potatisen i sättraden. Senare kunde häst/traktor plöja och harva landen, men sättningen skedde fortsatt med hacka. Ett tungt och rygghårt arbete. 

Denna nya potatisodlingsmetod innebär ett avtal med metmasken; om vallbrottet sker på traditionellt sätt med spade, så att maskarna ej massakreras, så lovar de att förvandla torvorna till fin odlingsjord på ett par säsonger.

Vallbrottet sker därför i stället genom att med spade skära ut ungefär fyrkantiga torvor som hela vänds upp och ned och sättpotatisen läggs (tillsammans med litet kogödsel) under torvorna i hörnpunkten där fyra torvor möts. Detta gör det sedan mycket lätt att vid skörden trycka en spade under potatisen i ståndet och lyfta upp torvorna och de vita fina mandelpotatisarna, helt utan skorv, som ligger lösa under torvorna.

I potatishistoriens dokumentation om potatisodlingens framväxt i Västerbottens län rekommenderade odlingsfrämjarna att vid pärsättningen skulle det göras litet högre åsar i odlingsraderna.

Min ryggvärksbesparande metodutveckling av den traditionella nybyggarodlingsmetoden innebär en annan möjlighet. I innersta Inlandet och fjälldalarna måste ju potatislanden alltid ligga i relativt branta södersluttningar, så där behövs ingen dränering genom högre åsar i raderna.

I stället görs pärsättningsdiket djupare (drygt pärgrävets bladdjup) och sedan behöver man bara gå och fösa igen sättraden med fötterna. Rygg- och arbetsbesparande! Det är först vid kupningen som odlingsryggarna skapas.

Mjölet drygades ut med potatis vid bakning och kärleken till potatispalten råder än i denna dag.

Dags för biofåtöljen igen

Vännäs Filmstudion i Vännäs laddar för ytterligare en höstsäsong i biofåtöljerna. Samtidigt startar Medborgarhusets bio igen efter att ha varit stängd på grund av coronapandemin.